15 februari 2011

Personligt.

Det blir så dåligt med uppdateringar när man jobbar extra som jag. får vips så blir det kvällar som försvinner till jobb och på dagarna när solen skiner så slår jag helst inte upp datorn.
Men det är väl knappt någon som längre läser?

Laddar upp lite inför vasaloppsveckan nu, för då kommer jag jobba i stort sett varje kväll 17-23 och även någon dag på Ur&Penn innan jag ska till repan.
Men efter den veckan så är jag nog på benen igen.

Jag måste få skriva en rad om dessa statusuppdateringarna på facebook. Har det inte gått lite överstyr?
Jag ska på en gång också säga att jag själv säkert inte är helt oskyldig.
Men hur som haver, har det blivit en tävling om vem som har det bäst och vem som har det värst, för någon ska ju vara bäst på att ha det värst också?! Galet har det blivit enligt min mening.

Hade gärna viljat kopiera in ett par exempel men det vore lite för genomskinligt.
Sen har vi ju även dessa barnuppdateringarna om hur alla ungar växer, äter, sover, får tänder, är sjuka osv.
In my *** vad det är mycket från en del.
värst är nog småbarnsföräldrarna som är helt lyriska över att ungen kan rulla runt eller skratta eller sova själv eller ja ni vet.
Jag har ikväll börjat ta bort en del från status-sidan, för vissa blir för mycket.
Än en gång, jag älskar barn och jag förstår att ni älskar era barn villkorslöst. Och uppdatera bäst ni vill, men kan inte tiden användas till annat, som att städa eller tvätta eller allt annat som ni tydligen inte hinner för andra stunder är barnen ivägen. (enligt statusuppdateringarna)

Att jag ens orkar yttra mig är ju en annan femma förresten. Jag är nog inte ett dugg bättre än småbarnsmammorna som uppdaterar.
Men det var en tanke från mig.

Är jag bitter?För jag tror något är fel på mig nämligen.
De senaste veckorna har jag blivit så negativ och förbannad på allt möjligt. Jag snackar så j*vla mycket skit till Andreas, alltså bara spyr ur mig saker om folk. Och helst om folk som jag inte känner, jag har betett mig som en riktig by-kärring.
Jag mår seriöst dåligt över mig själv och hur jag kan bete mig ibland.


Insåg idag att magsjukan som jag trodde var en 12-timmars nog inte var det. Jag borde tagit deet lugnare än jag gjort efter kräktimmarna. Mår fortfarande illa och är inte vidare sugen på någon mat. Tanken på att jag ska laga till en torskfilé här i dagarna gör mig kräkfärdig igen.
Jag får ta det lugnt med maten ett par dagar till alltså.

Vilket personligt inlägg det blev.
Vågen står förresten stilla på 75kg, häromdagen. För nu vill jag inte väga mig förrän jag kan se resultat.
Men det känns bra på gymmet, springer utan problem 3km. Det är en bra början!

2 kommentarer:

  1. Tack! Vad kul att du tycker det:)
    Japp jag bor på Styrsö, supermysigt är det:)

    SvaraRadera
  2. förlåt att jag tjatar om elias på fb ;) :D

    SvaraRadera