22 februari 2010

Ett beroende.

I ett års tid har jag varit beroende. Det tog ett tag att inse att jag faktiskt var lite av en missbrukare.
Men det behövdes,varje dag. flera gånger över den rekommenderade dosen.
Nässpray, det var som kärlek när det lättade i näsan efter en dusch spray.
Tillslut ville jag bara inte ha mer,men detta insåg jag inte förrän någon månad sedan. Det började gå för långt,jag hade nässpraysflaskor med mig överallt! helst en i varje jacka för att aldrig gå utan.

Jag blev lugnare än lugnast när mackarna började sälja receptfria läkemedel,för då kunde jag ju faktiskt handla mitt i natten!

Men nu mina vänner var det två veckor sedan jag använde nässpray,jag känner mig så stolt,och mina näsväggar är mig evigt tacksamma! Nuförtiden så så fort jag blir täppt så tar jag en "tuss" toapapper och trycker upp i näsborren. Det låter säkert konstigt att täppa till ännu mer,men det är så en sån lättnad att ändå slippa sprayet!

Dessa mysbollar är tyvärr anledningen till mitt beroende.




FrokenB.

3 kommentarer:

  1. Alltså, då är jag nog din raka motsats på det området. Nu har ju jag iofs ingen allergi, men oavsett hur täppt jag har varit, så fullkomligt VÄGRAR jag spruta upp något i näsan, jag hatar det verkligen! Måste va minnen från barndomen, mamma som tvingade en att luta tillbaka huvudet, och sprutade upp den där äckliga sprayen. =) Kram!

    SvaraRadera
  2. Nina; jag har varit skadad från barndomen också.. mamma tvingade i mig nässpray när jag var täppt. det var det värsta jag visste! Men utan sprayen hade jag inte överlevt att bo här.. så jäkla illa! Men nu har jag slutat:) Jag är inte längre beroende! tjoho.

    SvaraRadera