Skitveckan

Jag läser bloggar om tjejer som mår pyton under sin vecka och som klagar på pms och en massa värk. Jag läser om dessa och bara tycker att de måste överdriva alltså, nog har jag känt av humörsvängningar under veckan men hur illa kan det vara?

Illa.. Det kan vara jäävligt illa ska jag berätta. Jag har lite missat mina humörsvängningar de senaste åren tror jag.. minns inte att jag haft sånt ups and downs.
Men NU nu vet jag vad ni pratar om.
Igår upplevde jag en sjuk känsla, jag ignorerade att Andreas ville pussas och visa kärlek, jag var för förbannad för att vilja pussas. Jag var förbannad på alla som är på smällen, helt ärligt förbannad och avundsjuk. Jävlar vad arg jag var.. Dels för att jag vet hur utanför man blir när man inte själv har barn, och för att jag inte längre kommer vara den första som rings för det ska snackas barn. När det kommer barn så umgås man hellre med vännerna som har barn.
Och det är väl kanske naturligt,det kan nog vara så att även jag blir så- den dagen.... men just nu (första dagarna av veckan) så upprör jag mig själv nå så otroligt om detta.
Det är djävulen i mig så tänker onda tankar, ängeln på andra sidan dumförklarar mig och jag skäms för mina hemska tankar. Det gör jag. För jag gläds ju självklart åt er, barn är ju det finaste som kan komma till och jag längtar tills jag själv får bli sådär fint tjock.

Ja hur som helst så arg var jag igår. Det svängde liksom om från att vara jätteglad!
Idag var ingen bättre dag tyvärr... Åkte till orsa för att gå på matte och göra prov.
Provet gick sisådär.
Fläkten i bilen är trasig, så jag var iskall när jag kom fram till skolan och även iskall när jag kom hem från Orsa. Kall- skitarg. Blev inte bättre av att mensvärken kom lägligt innan jobbet. mensvärk+iskall-skitförbannad.
och i det tillståndet lämnade jag min kärlek och åkte till jobbet.

Ja, det är helt otroligt hur man får bete sig. jag skäms för att jag har tänkt så själviskt..
Men denna vecka har man väl lite dispans?

Nu ska jag besöka dasset, igen.