15 januari 2011

kärlek


Tänk så nära det var en gång, att vi aldrig mer skulle få träffa vår maly.
Men så glada vi är att hon är kvar med oss.

När djur går bort så är det en minst lika stor sorg som när vi människor försvinner. Min kusin tog nyligen bort sin ena hund, hon blev sjuk, denna Lyra.
Då tänker man mycket på hur man värdesätter sina egna nära vänner.
Jag har blivit så nojig och orolig för mycket på sistone, kanske för att det har hänt så mycket omkring. Trafikolyckor, dödsfall, inbrott och andra tråkiga händelser.
Allt är oroligt just nu, för mig. Jag tror min mage surnar ihop snart av all stress, jag är otrolig, att jag kan stressa upp mig så för egentligen ingenting.
Jag måste ge mig och njuta lite av allt, ta det lite piano.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar