Dagens familj.

Livet går så fort, och jag har verkligen ingenting att klaga på.
Jag och min lillebror har haft den bästa barndomen ett barn kan önska sig, vi har fått hela och rena kläder, vi har fått smaka på nya maträtter, vi har världens finaste föräldrar som alltid ställer upp på oss.
Vi kanske är aningens bortskämda, men det är inget vi lider av... ;-)

Knäppte kort på två gamla kort för ett bra tag sen som jag tänkte visa er.




Två sötnosar i moradräkter.



En av mina absoluta favoritbilder, för man kan se lyckan i våra ögon.



Tiden går fort, nu har han gjort lumpen och köpt lägenhet, min lilla bror.



Storasystern har också blivit stor.

 Jag har så många härliga barndomsminnen.
Vi har gjort så mycket tillsammans och jag bär med mig det och hoppas kunna ge allt det där till mina barn i framtiden också.
Det är verkligen det lilla som betyder.
Vi var ofta ute i skogen med vår mormors moster Ingrid, fikade och strosade runt. Sånt som man vid 12års ålder inte förstod innebörden av, sånt uppskattar jag att vi gjorde nu.

Jag hör om barn som mest bara får se dagis/skola och hemmets väggar, det är hemskt att föräldrar inte har tid att ta med barn på dessa små äventyr ibland.
Jag får känslan att allt ska vara så stort nuförtiden. När det ska anordnas barnkalas så är det föräldrarna som eldar upp sig och ska ha kalas på bowling, lekland, badhus osv. Det är klart det är hur kul som helst, men har det inte blivit lite av en tävling föräldrar emellan...?
Det har jag uppfattat det som. Ska inte dra alla över en kam men när jag var liten så bakade mamma tårta md hjälp av mig och så bjöd man in till kalas ett par timmar som hölls hemma.
Eller ibland gjorde vi något speciellt och var ute och grillade eller någon annan enkel och billig aktivitet. Aldrig någon hysteri.
Vad vi märkte, nu är det klart jag uppfattar mer på vuxen nivå. Men nu förstår.

Hur som helst så hoppas jag att jag kan få ge mina barn allt det jag fick uppleva som barn.