Igår var en sådan dag.
Jag jobbar 10-18.30, kom hem till mitt fina hem och bara knäcktes. Jag var knäckt redan på dagen.. men jag kom hem och fann ett lugn, tårarna kom och jag kunde inte sluta gråta. Hade sen ett problem att lösa, skulle köra ner bilen till pappa som bowlade,men ni vet. Att ligga och gråta som ett barn och inte vara i form för social kontakt.. Så jag ringde och försökte få lite assistans, men folk hade annat för sig.
Så jag grät lite för det också, tyckte synd om mig en sekund, hatade mig själv den andra och sista sekunden hatade jag också alla andra i hela världen.
Men så kom min ängel-mamma och hämtade bilen tillslut. och allt började liksom bli lite ljusare.
Åt lite mat och började le och skoja med min älskling. Så var det över. på två timmar hade jag gråtit ur mig min "kris"
För egentligen var det inget som var fel. Det var iofs fel vecka.. jag ska lära mig nytt jobb, och så fick jag ingen potatis till middag.. ni är med mig va?
Allt brast bara.
Så idag står jag med svullna ögon och mår lite bättre,men jag ser ändå fram emot sängen för än är jag inte helt hundra Emelie.
FrokenB. en stackare i fel vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar